Det hemliga namnet av Inger Edelfeldt

http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2016/Var/edelfeldt_inger-det_hemliga_namnet-pocket/Den här gillar jag!

Det hemliga namnet handlar om identitet, kärlek, familj, sorg, glädje.

Jag faller genast för huvudpersonen Helena. Mycket av hennes oro och våndor känner jag igen mig i. Helena, som på något sätt är allkonstnär i livet men hela tiden trånar efter kärleken, den riktiga kärleken. Och blir besviken, gång på gång. Hon är liksom dråplig, kantstött, en person som man kan se lite överseende på. En konstnärssjäl som lever för andra som hoppas att det finns ett lätt sätt att ordna allt, borde inte en resa till Indien göra susen? Och i botten finns den lilla femåringen som inte fick finnas, som inte fått formats till en riktig vuxen. Jag tycker om henne mycket!

Formen är spännande. Den består av två olika perspektiv. Vi får följa händelserna både utifrån och inifrån Helena. Se vad som sker och samtidigt veta hur det känns. Det gör det särskilt intressant tycker jag. För det är ju oftast inte samma sak.

Språket flyter lätt och är fyllt av one-liners som sitter som en smäck i min själ.
“Jag förstår inte varför jag inte gav mig av. Ständigt detta kaffe, när vi egentligen skulle behöva dricka blod.”
“Smärtan. Som när en bedövning släppt. Fallet från oväntad salighet till total övergivenhet går inte att förbereda sig för, stålsätta sig inför.”

Vi pratade om boken på Breakfast Book Clubs frukost i morse och hade lite olika uppfattningar. Det är roligt. Att få höra andras syn på en berättelse berikar. Det vi hade lite synpunkter på var slutet. Det kändes lite kort, ofärdigt, snopet, påtvingat.

Och en sak jag känner lite sorg över är att hon även till sist behöver en man att luta sig på, som säger åt henne vad som är viktig som “leder henne rätt”. Jag tror hon skulle klara sig utmärkt utan.

Förlagets text:
Det hemliga namnet handlar om identitet, dess gåta och villovägar. Om kärlek, drömd och verklig, och om hur ens längtan kan vara för stor för ens liv och knappt möjlig att härbärgera. Kanske är berättelsen en spegel av vår tid och dess myter. Men främst är den en nära tagining av ett liv, där berättelsen glider genom hela spektret av dimensioner: det vardagliga, det absurda, det oväntat smärtsamma eller benådade – en text full av kast så som en människa är.
Huvudperson är Helena, konstnär, mor till en tjugofemårig son och expert på omöjliga kärlekshistorier. Det är hon som bär hemligheten med namnet. En hemlighet som hon försöker glömma bort men som kräver att bli betraktad. Och slutligen är det kanske den som leder henne, både till en möjlig kärlek och till ett möte hon har fruktat.

Lyssna på diskussioner om boken i en bokcirkelpodd i flera avsnitt med bibliotekarier på stadsbiblioteket. https://soundcloud.com/stockholmsstadsbibliotek

Vill du läsa och prata om denna bok finns det många tillfällen, se på Stockholm läser.

Kriterierna för en Stockholm läser-bok: Boken ska utspelas helt eller delvis i Stockholm (det gör den, plus på Gotland och i Ungern), den ska uppmuntra till diskussioner även för dem som saknar förkunskaper, den ska vara minst 15 år (uppfylls också), den ska inte vara alltför omfångsrik (349 sidor i pocket), den ska locka både män och kvinnor och den ska helst gå att omarbeta till en lättläst version.

Inlägg 31/100 i utmaningen #blogg100

Bloggtips – Enligt O

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips – Enligt O

Så här säger hon själv: Välkommen hit till denna spretiga bokblogg med lärartouch.
Här kan du läsa om det jag läst, vill läsa, aldrig i livet kommer att läsa och alla mer eller mindre knäppa tankar jag har kring litteratur.

Linda är också en del av Kulturkollo.

In och läs!

Inlägg 30/100 i utmaningen #blogg100

Vara Frank av Peo Bengtsson

Det här är på riktigt. Verkligheten. Som alltid i Peo Bengtssons böcker.

Vara Frank handlar om .. Frank. Och att vara Frank är inte alltid lätt. Han befinner sig mitt i livet och jobbar som kock på Berns i Stockholm. Frank är gift med Vibeke och tillsammans har de dottern Hanna. Frank och Vibeke har det bra tillsammans och det finns inte my… cket att klaga på. Så ser kärleken ut: de har bestämt sig för varandra. Men verkligheten knackar på som vanligt. Ska de flytta till Köpenhamn? Blir inte Hanna stor väldigt fort? Är Mårten en viktig person i hans liv? Ska föräldrarna skiljas nu, och hur har de egentligen levt sina liv?

Jag ska inte avslöja för mycket om handlingen men i all sin vardaglighet är det spännande. “En gift man (Frank), förälskar sig i sin närmaste vän (Mårten). Trubbel uppstår.” som författaren själv beskriver det hela. Alla små detaljer i livet som vi inte vet om de är de viktiga eller som bara flimrar förbi. De små sakerna som styr oss åt ena eller andra hållet, hur ska man veta?

Och slutet… det såg jag inte komma! 😉

Peo Bengtsson lyckas precis som vanligt hitta det nära och enkla i det storslagna som är livet. Språket flyter snyggt och fångar mig. Formuleringarna är briljanta i sin vardaglighet! Jag vill läsa vidare och känna att ja, vi gör så gott vi kan. Vi är inte perfekta, någon av oss. Vi väljer rätt och vi väljer fel.

“Kärlek handlar om att bestämma sig! sa busschauffören när han öppnade dörrarna och släppte ut mig på gatan. Men om man bestämmer sig för fel, då?”

Jag har tidigare läst hans Kärleken passerade här en gång och Så länge du är min syster. Och när jag tittar tillbaka på vad jag skrivit om dem ser jag att just “verklighet” är ledordet. 🙂

Tack Massolit förlag för att jag snabbt fick möjlighet att läsa! Tack Peo för att du skriver så himla bra om allt det där vi kallar livet.

Låna på biblan, eller köp hos din lokala bokhandlare, eller till exempel på Adlibris.

Inlägg 29/100 i utmaningen #blogg100

Anna och Mats i Vällingby – en modernitet om kärlek

Ikväll har jag besökt Stadsteaterns nya scen i Vällingby! Gillar mycket att det tillkommit en scen just där, och ja, jag är lite partisk eftersom jag bor nära. I det klassiska Trappan-huset ligger den och nu nyrenoverat kommer Vällingby kultur- och medborgarhusförening ha många olika verksamheter där. Gillar!

Kvällens föreställning: Anna och Mats i Vällingby bygger på Helena von Zweigbergks två böcker Ur vulkanens mun och Anna och Mats bor inte här längre. Böckerna är riktigt bra, men det går utmärkt att se detta utan att ha läst.

Anna och Mats är moderna och upplysta människor. De vet hur man förväntas bete sig i en relation. Att man ska vara generös, inkännande och rak. Ändå krånglar allt oavbrutet till sig för dem. Det sista de vill är att de göra illa sina barn. Ändå gör de sina barn illa hela tiden. Anna och Mats döljer sin förvirring och ensamhet bakom fasader av fria, självständiga människor med kontroll på läget. En semester på Sicilien som de egentligen inte har råd med, kan den innebära en omstart? Vill de det? Med varandra? Eller med någon annan? Hur gör man kärlek när det känns som man inte kan vänta längre? När alltför många år gått i tystnad och förbittring? Hur gör man kärlek om man är en modern människa?
 
Det här är bra, mycket bra! Och riktigt jäkla obehagligt! Niklas Hjulström och Sanna Krepper gör det så himla bra. Hittar tonen direkt, de elaka nålsticken, de kaosartade underströmmarna, de medvetna missförstånden, önskan att få livet och relationen att fungera men oförmågan att hitta rätt. Och vi känner alla igen oss. Ruskigt och så snyggt!
 
Gå genast och se, det är inte många föreställningar kvar och några är utsålda. Detta är inget du vill missa, även om du egentligen inte vill påminnas…

Inlägg 28/100 i utmaningen #blogg100

 

Bloggtips – Sincerelly Johanna

Tips om lite andra bloggar jag tycker om, som skriver om böcker. Bara en kort introduktion, så att du blir nyfiken!

Dagens tips – Sincerelly Johanna

Så här säger hon själv: Sincerely Johanna kommer att handla om kultur i alla dess former och med en liten övervikt till böcker. Det blir böcker jag har läst, bokrelaterade events/program och annat som kan kopplas samman med böcker. Välkommen in i min värld.

Här är det inte bara böcker som sagt utan kultur i alla former och massa annat också! Härligt!

In och läs.

Inlägg 27/100 i utmaningen #blogg100

Familj – det finns många olika sorter

Påskafton! Dagen då familjen samlas och påskmiddagen äts. Så även hos mig! Jag har haft lyckan att ha alla mina kids hos mig i kväll. Det är de som är min familj.

Jag har inte mina föräldrar kvar i livet, jag är ensambarn, släkt på längre håll finns inte kvar eller är just på längre håll. Några stora släktkalas blir det inte tal om…

Det är ibland svårt att tänka på att jag är den äldste i min linje.. för mina barn och mitt lilla barnbarn. Jag är glad att deras pappas familj fortfarande är min familj på något sätt trots skilsmässa.

Mina kids är min familj! De är mina egna, någon extra och de respektive. Alla lika nära och kära. <3

Glad Påsk mina vänner och alla som känner… och alla andra! 🙂

Inlägg 26/100 i utmaningen #blogg100

Gullefjun

Idag hinner jag inte skriva så mycket. Inte tänka på annat än gullefjun heller. 🙂 Det handlar alltså om mitt lilla barnbarn, som blir två år i juni.

Jag har fått förmånen att lära känna denna lilla människa och nu hänger hon med mig några dagar. 

Idag har vi gjort en utflykt till Överjärva gård, en riktig oas med café och djur. Det blev bä, bä vita lamm live idag! 🙂  Väl hemma ägnade vi oss åt vattenlek, bilar och garage, Pippi, gunghästen, gungor, katterna… Hon kollade Pippi medan jag rullade köttbullar och stekte. Himla fiffigt.

Fram på kvällen varvade vi ner med programmet Stora maskiner på Bolibompa! Sedan bestämde hon att det var dags för välling och sova. Och somnade som vanligt på två röda. Jag kommer snart att gå och lägga mig bredvid henne, tidig kväll blir tidig morgon. <3

Inlägg 25/100 i utmaningen #blogg100

Änglamarken

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill…

Ja, precis så är det. Trots att jag är en förortsunge med förkärlek för staden så hämtar jag kraft i naturen. Skogen och vattnet.. ängarna, stigarna. Där är jag bara jag. Tankarna kan fara och sortera in sig på rätt sätt. Att andas in lugnet och naturljuden är det mest underbara.

Idag passade jag på att inleda påskhelgen genom att gå min runda. En mil runt Säbysjön. Genom skog, över ängar, korsandes hagar. Vattnet hela tiden nära men inte alltid synligt. Skogens dofter, fåglarnas kvitter. Ljuvligt.

Naturen funkar alltid. I alla väder, alla årstider, alla tider. Ensam, tvåsam eller i grupp. När livet prövar en och när livet är njutbart. Naturen levererar. Må vi vara rädda om den.

 
Inlägg 24/100 i utmaningen #blogg100

Och ge oss skuggorna på Dramaten

Gårdagskvällen ägnades åt Norén på Dramaten. Eller rättare sagt O’Neill med familj. Och ge oss skuggorna.

Jag gillar Norén, jag gillar det mörka, jag gillar fokus på relationerna. Och här är det relationer en masse! Vilket spel mellan familjemedlemmarna. Den åldrande fadern med offerkoftan på, oförmögen att se sin egen roll i familjens splittring. Frun som bitskt och bittert uthärdar och sprider elakheter omkring sig men som ändå är den som håller ihop det hela. De båda sönerna som på olika sätt gör allt för att göra sin far nöjd och inte inser att det är omöjligt. Som går under på olika sätt i sin oförmåga att hitta rätt i sina liv.

Ja vilket elände, med så många bottnar. Som en psykisk brottningsmatch. Jag var helt slut efteråt. Men så himla bra! Alla de eviga frågorna om familjen, relationerna, människorna samlade i tre timmar. De underliggande strömmarna av katastrof är ständigt närvarande.

Och fantastiska skådespelare så klart! Lena Endre är magiskt stark särskilt i relation till den fantastiskt smågnälliga, ihopsjunkna Örjan Ramberg. Bilden av “den stora dramatikern” bleknar inför bilden av den starka, om än inte helt charmiga, kvinnan bakom allt. Hon är dessutom himla rolig! 🙂

En mycket snygg scenografi ramar in det hela. Svart, enkelt, tomt. Som livet som spelas upp där. En teaterhistorisk minidokumentär om Eugene O’Neill och hans ”Lång dags färd mot natt” rullar i stora scenens fond medan publiken bänkar sig. På väggen projiceras också bilder under föreställningens gång. Snyggt. Betjänten Saki är ständigt närvarande och rör sig runt på scenen som i en fond till hela spektaklet.

Det är bara två föreställningar kvar, så har du inte sett den. Gå och se genast!!

Här kan du se en mycket fin introduktion till pjäsen av Magnus Florin på Dramaten. På Dramatens sida om pjäsen finns också annat spännande material, till exempel en spellista i Spotify med musiken som spelas i pjäsen. Snyggt!

Dramatens text om pjäsen: Ingen pjäs är mer förknippad med Dramaten än Eugene O’Neills självbiografiska Lång dags färd mot natt, som fick legendarisk urpremiär på Stora scenen 1956 och testamenterades till teatern av författaren. Och ge oss skuggorna är Lars Noréns pjäs om nobelpristagaren O’Neill, skrivandet och ensamheten.
                        

Familjedramat utspelar sig en oktoberdag 1949 i Eugene O’Neills hus på Atlantkusten. Författaren firar födelsedag tillsammans med sina två vuxna söner från två olika förhållanden och sin nya hustru. Frun och sönerna lever i skuggan av den litterära giganten, Nobelprisbelönad och upphöjd, men ångestdrabbad och plågad. Hans stora mästerverk har ännu inte nått sin publik.
 
Och ge oss skuggorna hade urpremiär på Dramaten 1991. Nu är den tillbaka på Stora scenen med Örjan Ramberg och Lena Endre som Eugene O’Neill och hans hustru Carlotta och Thomas Hanzon och Erik Ehn som O’Neills söner.

Inlägg 23/100 i utmaningen #blogg100

Mörker…

Det har hänt igen. Terrordåd i Bryssel. Attack och sprängningar på flygplatsen och metrostationer. Många, många döda och skadade.

Jag vill inte vara rädd. Jag vill kunna röra mig fritt utan oro. Jag tror också att det är viktigt att inte vara rädd och begränsa sig. Sunt förnuft är förstås alltid viktigt.

Men när det händer. När bilderna blixtrar förbi… då är det svårt. Jag sörjer med alla skadade och anhöriga. Med alla berörda.
Med oss alla.

Hitta information på t.ex. Krisinformation.se.
Dela inte information eller bilder du inte vet är korrekta.
Sprid inte bilder på skadade och döda människor.

Vi förstår allvaret utan närbilder på människor i chock.

Inlägg 22/100 i utmaningen #blogg100