Etikett: Norstedts

Aftonland av Therese Boman

Den här boken kommer jag att läsa om. Jag läste den fort, på två kvällar. Det går utmärk att läsa den fort. Språket flyter fint, det är distinkt, varje ord väl valt, och intressanta resonemang om och om igen som driver historien.

Men… jag vill läsa den långsamt. Efter nästan varje kapitel, eller till och med stycke, går det att stanna till. Behovet av eftertanke och funderingar finns där. Hur tänkte hon egentligen här? Men hur resonerar hon nu? Vad betyder detta?

Aftonland av Therese Bohman beskrivs som en idéroman, och då måste idén i denna vara ensamhet. Ensamhet och vilsenhet.

Boken beskriv så här av förlaget:

Karolina är professor vid Stockholms universitet, navigerar sig fram i den akademiska världen och lever ensam efter uppbrottet från en lång relation. När hon ska börja handleda en ny doktorand slås hon av hans självförtroende. Han säger sig ha funnit ny information som förändrar historieskrivningen av svensk bildkonst tack vare upptäckten av en kvinnlig konstnär verksam runt förra sekelskiftet. Karolina finner sig snart indragen i ett spel med flera oväntade bottnar, både känslomässigt och professionellt.

Jag tycker att det är en något underlig beskrivning. Visst, relationen till doktoranden är en del av berättelsen, men just bara en del. Det här handlar om Karolina själv. Hennes våndor, osäkerhet, otrygghet. Hon står mellan konstvetenskapen och naturkunskapen, staden och landsbygden, kvinnligheten och manligheten, tvåsamheten och ensamheten. Kanske framför allt mellan ungdomen och ålderdomen. Och hon testar gränser åt alla håll.

Jag känner igen mig i mycket, och det gör säkert många. Det gör det hela en liten smula obehagligt. Det är lite som en YA-roman om det där pinsamma man inte vill prata högt om. Jag har lust att gripa in, säga till, krama om.

Berättelsen, eller kanske mer Karolina, berör mig. Landar nära mitt hjärta och får mig att tänka till. Det är en mycket bra bok. Läs den, läs om den, fundera och reflektera! Tack Norstedts för att ni gav mig upplevelsen!

Låna på biblan, köp hos lokala bokhandlaren eller Adlibris eller Bokus.

Jag har läst Bohmans tidigare roman Den andra kvinnan och skrivit om den på bloggen.
 

Just nu läser jag…


Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri (läser om)
Inför diskussioner i bokcirkeln Under Kastanjen

”Folk säger att Samuel och Laide var själsfränder, att deras kärlekshistoria var helt jävla magisk, att dom var menade för varandra. Folk säger att Samuel gjorde det för att hämnas, för att han var svartsjuk, för att han ville tvinga Laide att minnas honom….”

    Medan mörkret faller av Anna Lihammer (läser om)
    Inför diskussioner i bokcirkeln GdS

    “Mörkret faller över Europa år 1934. Nazisterna har tagit makten i Tyskland och många är på flykt. Hemma i Sverige fattas beslut om sterilisering av »sinnesslöa«. I Uppsala hittas en högt uppsatt akademiker bestialiskt mördad i Anatomiska institutionens källare…”

    Konsten att höra hjärtslag av Jan-Philipp Sendker
    Inför diskussioner i bokcirkeln Bokvännerna

    “Tin Win är framgångsrik advokat i New York. Han kommer ursprungligen från Burma men hans amerikanska familj, hustru och två barn, vet nästan ingenting om hans uppväxt och bakgrund. En dag strax efter att dottern Julia avlagt sin juridikexamen försvinner han utan ett ord…”

    Min fantastiska väninna av Elena Ferrante
    För att den verkar så himla bra! 🙂

    “I en hyreskasern nära landsvägen i femtiotalets Neapel växer de båda flickorna Elena Greco och Lila Cerrullo upp och blir vänner för livet. Det är efterkrigstid, nödår och våldet präglar fortfarande Italien i form av lönnmord och godtyckliga avrättningar….”

    Jo, det är sant. Just i detta nu! 🙂
    Som SJ säger om tiden, “det kan komma att ändras framåt eller bakåt”. 😀

    Inlägg 32/100 i utmaningen #blogg100

    Det vi aldrig tror kan hända, det händer, hela tiden

    http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=499Sveriges radios romanpris 2016. Nu är det dags. Idag började bokpratet i juryn.

    Sveriges Radio delar varje år ut ett pris till “en framstående svensk roman ur det gångna årets produktion”. Det unika med priset är Lyssnarjuryn. Den förnyas varje år och består av bokläsande radiolyssnare i olika åldrar och med skiftande yrken som skrivit och anmält sitt intresse att vara med. Jurymedlemmarna läser de sex nominerade romanerna, diskuterar dem och utser tillsammans pristagaren. Delar av diskussionerna sänds i radio.

    Juryn är: Pelle, Ninni, Emlan, Roger, Anja, Henrik, Gunilla.
    En pensionerad veterinär, en slagverkare, en ungdomsbibliotekarie, en museipedagog, en byggnadssnickare, en busschaufför, en nationalekonom.

    Böckerna som nominerats är:
    Mary av Aris Fioretos
    Masja av Carola Hansson
    Linjen av Elise Karlsson
    Gardet av Staffan Malmberg
    Bära barnet hem av Cilla Naumann

    Igår sändes den första diskussionen i juryn och först ut var Gardet av Staffan Malmberg. “Med underskruvad precision och psykologisk skärpa beskriver Staffan Malmberg vad som händer när en grupp medborgare tar sitt rättspatos ett steg för långt och orsakar en samhällskollaps som ligger kusligt nära vår egen tid.” Vinnare av Vi:s Litteraturpris 2015

    Jätteintressanta diskussioner i en bra jurygrupp. Obehaglig, skrämmande, förnuftig, vansinnig är ord som juryn använder om denna bok. Igenkänning är ett annat. Men när går igenkänningen över i det omöjliga och vansinniga? Det vi aldrig skulle kunna göra, eller är det så, skulle vi aldrig..?

    Intressanta reflektioner främst från Emlan och Ninni, smarta tjejer! Jag kommer absolut att lyssna varje dag!

    Resten av veckan vi höra diskussionerna om de andra nominerade böckerna, idag blir det Mary av Aris Fioretos. Ser fram emot att lyssna!

    Vinnaren presenteras i Lundströms bokradio på lördag!

    Inlägg 15/100 i utmaningen #blogg100

     

                                                                       

    Spådomen – en flickas memoarer av Agneta Pleijel

    En flickas memoarer… jo, det är nästan som det. Fragment av minnen från en barndom. Ett pussel som läggs. Sammanfogat till något som kan lugna och ge svar.

    Detta är en storartad bok, Spådomen – en flickas memoarer av Agneta Pleijel.

    “Öppenhjärtigt och i laddade minnesbilder skriver Agneta Pleijel fram en ung flicka som en gång var hon. Boken spänner över tiden från födelsen 1940 och tjugo år framåt. Ledmotivet är den spådom som en älskad faster har fått, och vars uppfyllelse flickan med spänning följer.
    Barndomen präglas av geografiska förflyttningar. Flickan är upptagen av att läsa – böckerna ger ord åt tillvarons vaghet – liksom av kvinnokönet, av familjen och av de häpnadsväckande skillnaderna mellan människor. Pappa matematikern och mamma musikern är mycket olika varandra. De är i konflikt och hon älskar dem båda.”

    Agneta Pleijel skildrar sitt unga jag i tredje person och lindar in det i fiktionens värld. Då och då tränger ett ”jag” sig in, det som i nutid försöker reda ut i härvan som var barndomen. Det är ett skickligt grepp som skapar distansen till minnena. För vi vet ju hur minnen är, helt opålitliga.
     
    Det är lätt att fatta sympati för den unga flickan som kämpar i sin krångliga tillvaro. Som har en hel flock elefanter i vardagsrummet att förhålla sig till. Som slits mellan kärleken till mamman och pappan och inte vill välja.
     
    Att denna uppväxt påverkar henne på många sätt är ju självklart, det är också mycket igenkänning för alla som kanske härbärgerat en av de där elefanterna och närt medberoendet vid sin barm…

    Fantastisk läsning som känns äkta och genuint om en uppväxt som inte kan ha varit enkel. Spådomen var också en av de nominerade till Augustpriset 2015.

    På bokcirkeln Under Kastanjen som igår kväll träffades på Gunnarssons och diskuterade just denna bok var vi rörande eniga i lovorden. Även om någon tyckte att “hon skrivit bättre böcker”.

    Läs bums! Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare eller till exemple på Adlibris.

    Inlägg 9/100 i utmaningen #blogg100 #blogg100bok
     

     

    Bli som folk av Stina Stoor

    Först ut av de nominerade till Augustpriset, Bli som folk av Stina Stoor. En stor liten bok. Vilken debut!

    Det här är en novellsamling om hembygd. Berättelserna är skrivna ur barnets perspektiv, ett barn som har det lite trassligt och i mångt och mycket väljer naturen, en natur full av magi.

    Trots att det finns en sorg i texterna, en ensamhet och utsatthet, så finns också hopp. En känsla av förlåtelse och lugn. Som författaren själv säger i intervjun i Babel i söndags. “Att känna sig behövd är kanske det som krävs.”

    Bli som folk består av nio noveller som alla utspelar sig i gränstrakterna mellan samtid och dåtid, barndom och vuxenlandskap. Flickor försöker bli fulländade, pojkar måste bli män. Och så beskaffenhetens alla gåtor.
    Där är Sandra som säger sig också ha gömt ett lik. Där är a Gun med sin älskare, och sedan barnbarnet hans, som tar över Zündappen och kanske mer än så. Och där är Fresias pappa som har vitt pannband och gärna jämför fingrar och tår. Och vad gör en blå wunderbaum utan snöre i en gäddas mage? Vem gör de riktiga björnspåren i dikesleran? Vad händer egentligen under brunnslocket?
    Det är berättelser med skarp detaljrikedom och suggestiva bilder om ett Västerbotten som håller på att förändras. Bli som folk rör sig längs stigar som stora författare har beträtt förr – men Stina Stoor för oss med sin särpräglade debut mot platser där vi aldrig tidigare har varit.

    Novellerna är till stor del skriven på mål. Balåliden-bondska från författarens hembygd. När Stina var på August Live berättade hon att det var en viktig process att få återgå till faderns språk som hon ratat och skämts för som ung, att få förlåta och hitta hem igen. Och det fungerar. Kanske för att jag själv har tillbringat tid i Västerbottens inland, känner miljöerna och har många av orden klara för mig, men jag tror inte man måste förstå alla. Det ger sig. He som hänn, he hänn. 🙂

    Och jag menar, en person som beskriver sig så här, lockar i alla fall mig!
    “Född 1982 i Västerbottens län och Sápmi. Kolonin kallad Norrland. I rikets till invånarantalet sett minsta kommun, där Lappland och Ångermanland ligger ska’fot. N’Stålis-jänta, hon växte till sig vid kanten av kalhyggena där blåbärsriset blomma. —“

    Läs! Bli berikad på många sätt!
    Låna på biblan eller köp hos din lokala bokhandlare, eller kanske på Adlibris eller Glansholms.

    Och de nominerade är….

     Inte alls de jag trodde. Så här blev det!

    De nominerade till Augustpriset 2015 i klassen svensk skönlitteratur är:

    • Allt jag inte minns, Jonas Hassem Khemiri, Albert Bonniers förlag
    • Spådomen, Agnetha Pleijel, Norstedts
    • Mary, Aris Fioretos, Norstedts
    • Masja, Carola Hansson, Albert Bonniers förlag
    • Rörelsen. Den andra platsen, John Ajvide Lindqvist, Ordfront
    • Bli som folk, Stina Stoor, Norstedts

    Det ska bli roligt att läsa dem alla!

    Bokcirklat om Den vita staden av Karolina Ramqvist

    Idag har jag bokcirklat med cirkeln Under kastanjen. Vi är inte längre under kastanjen utan på Gunnarssons specialkonditori vilket innebär bokcirkel med bakelse för min del. Ja, är det inte vin så är det bakelser. 🙂

    Den vita staden är del två av Karolina Ramqvists böcker om Karin. Karin som porträtterades så väl i Flickvännen får vi nu följa i den nedåtgående spiralen. Eller?

    Jag har läst båda böckerna i våras och är tagen. Dels av Karins situation, men också av Ramqvists fantastiska språk. Det är som vi kom överens om idag i vår diskussion, nästan naturalistiskt. Avskalat och beskrivande. Utan ett ord för mycket förmedlar hon massor av känslor och händelser. Men ändå får vi inte veta något med säkerhet om det viktiga.

    Karin andas passivitet. Hon har bara hamnat där hon är i sitt liv, och skulle inte om hon inte var tvungen, göra något för att hantera det. Helt plötsligt står hon helt ensam, med ett litet barn att ta hand om, och måste. Samtidigt verkar hon ha gjort ett viktigt val när hon lämnade sin uppväxt och sin familj och kanske är det det hon gör hela tiden utan att vi ser det?

    Vi tyckte alla mycket om den här boken och rekommenderar den verkligen. Det är inte ofta vi är så samstämmiga. 🙂

    Läs båda dessa böcker och se Maffiabröder! 🙂

    Augustpriset – en gissning

    Okej, jag försöker mig på en gissning på de nominerade till Augustpriset. Gissning, eller kanske önskan? Eller hopp? Vad tror du?

    Min gissning är just det, en gissning inte kvalificerad eller genomtänkt. Men nu är det bara att vänta och se. Den 19:e vet vi! 🙂

    Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

    I varje ögonblick är vi fortfarande vid liv av Tom Malmquist

    Den vita staden av Karolina Ramqvist

    I det yttersta av Victoria Myrén

    Det här är hjärtat av Bodil Malmsten

    Det som inte dödar oss av David Lagercrantz

    Det som inte dödar oss av David Lagercrantz… eller Millennium 4 av Stieg Larsson?

    Ja, man har ju inte kunnat undgå den här boken. Eller rättare sagt marknadsföringen och försnacket. Jag har i och för sig försökt hålla mig borta från allt skvaller och alla skandalrubriker. Var inte säker på att jag skulle läsa den men när e-boken, snyggt frontad på AdLibris, såldes för 9 kronor på premiär dagen, då slog jag till.

    Och ja, det är en helt ok uppföljare, en bra bok nummer fyra. Men det är också en bok nummer fyra om ni förstår. Jag tycker dock att Lagercrantz lyckas hålla stilen genom berättelsen.

    Han lämnar tack och lov det allt för våldsamma spåret, och det tycker jag bara känns bra. Blod som sprutar och kroppsdelar som far är inte min grej. Språket är ibland lite väl vardagligt, med jargong som blir lite klichéartad men det går att hantera. Det som känns lite svårare att ta är att han gör Lisbeth mindre kantig. Det tycker jag är ett misstag, hon är en kantig person. Och all fakta, oj vad mycket fakta. Jag hade kunnat vara utan en del av det.

    Men, det är en helt ok spänningsroman som kan njutas av oss som då och då gillar spänningsromaner. Och det blir troligen en bra film av det hela så småningom. 🙂

    (Jag gick samtidigt på samma gymnasium som David L… och Bengt Ohlsson. Kungsholmens. 🙂 )

    Så här skriver förlaget:
    Tidskriften Millennium har fått nya ägare. Elaka tungor hävdar att tiden har sprungit ifrån Mikael Blomkvist och han funderar på om han borde göra något annat.
    Lisbeth Salander är rastlös. Hon medverkar i en hackerattack till synes utan någon särskild anledning. Hon tar risker hon vanligtvis är noga med att undvika. Det är inte likt henne.
    En sen natt ringer professor Frans Balder, en ledande auktoritet inom AI-forskning, till Blomkvist. Balder säger sig sitta på världsavgörande information om amerikanska underrättelsetjänsten. Han har dessutom haft kontakt med en ung kvinnlig superhacker, som bär vissa likheter med en person Blomkvist känner väl.
    Mikael Blomkvist börjar hoppas på det scoop som både han och Millennium behöver. Lisbeth Salander har som vanligt sin alldeles egen agenda. I Det som inte dödar oss fortsätter berättelsen. Det har blivit dags för deras vägar att korsas. Ännu en gång.

    Låna på biblan, köp gärna hos din lokala bokhandlare eller t.ex. hos Adlibris eller Glansholms.

    Född på en söndag av PeKå Englund

    http://www.norstedts.se/bocker/utgiven/2015/Sommar/englund_peka-fodd_pa_en_sondag-inbunden/Boken Född på en söndag av PeKå Englund är en märklig bok. Tintin och Stoke City har en mycket central plats i denna historia! 🙂

    Vi får följa Jalle Engman genom livet. Från barndomen som är allt annat än trygg och där han finner sin tröst i fasta rutiner och Sten, byggjobbaren som blir hans Kapten Haddock. Till vuxenlivet där rutinerna finns kvar och hans uppfattningar om världen är klart färgade av hans uppväxt och han upprepar historien på ett sätt som gör att en vill skrika!

    Det jag tycker om mest i boken är personporträtten som är träffande och nära, även de obehagliga människorna beskrivs med ömhet. De små detaljerna om vardagen och de hjältar som ljudlöst bara finns. Livet är inte lätt, men det får gå ändå!

    Men.. det är mycket ord och inte helt färdigsorterat. Mycket kunde kortats av och skärpts till för att göra historien mer stringent tycker jag. Trots det en läsvärd bok!

    Förlagets text:
    Tintins äventyr, gamla bygg­jobbare, fotbollslaget Stoke City och sopranen Maria Callas är den sköra tråd som håller ihop tillvaron för Jalle Engman som ung.
    Som vuxen blir han en framgångsrik varumärkeskonsult. En dag får han en udda kund med en lika udda frontfigur: Kungliga Operan och den unga sång­fågeln Hanna Kjöle. Jarl Engmans uppdrag blir att bygga den unga stjärnans självförtroende och varumärke – en till synes ofarlig uppgift. Snart finner Jarl dock att jobb och privatliv flyter samman.
    Journalisten PeKå Englund romandebuterar med en både dråplig och varm berättelse om hur man upprepar misstag och det tragikomiska i att man – utan att förstå det – återskapar det elände man tror sig ha flytt från.